Thielska Galleriets utställning Stockholm New omfattar mode- och naturfotografi från senaste sekelskiftet och det ställs mot måleri från förra sekelskiftet. Man försöker hitta något slags samband mellan sekelskiftena. Kanske finns också det sambandet men jag tycker det känns lite konstruerat i det här fallet. Jag blir inte riktigt klar över om detta är en utställning eller två som råkat blandas ihop.
Stockholm New var namnet på en modetidskrift som kom ut med tolv nummer mellan 1992 0ch 2002. Tidningens chefredaktör Claes Britton säger: ”Jag har alltid tyckt att modefotografin, åtminstone av det grandiosa, romantiska slag som vi står för, i det här avseendet har tagit över något av den roll som måleriet spelade då — att ogenerat ägna sig åt skönheten och poesin och strunta i resten”
Fotodelen är inte alls dålig. De undersköna modellerna ser antingen rädda och lite bortkomna ut eller också avskärmade och ilskna, ungefär som fotona av fåglar i jätteformat. Kanske är det typiska modebilder? Jag tror modellerna längtar efter sina iPhones och de sociala medierna, den verkliga världen ger inte så mycket längre. Jag gillar foto, men för mig blir det aldrig mer än en sekundär konstform, hur mycket teknik och uppstyltade poser man än exponerar. Måleriet är för mig alltid nummer ett. Så även de delar av Thielskas samling som ingår i utställningen. Måleriet ger en känsla av liv och närvaro, i det glansiga fotot ser jag mest bara yta.
Kanske är jag lite orättvist påverkad av Florian Illies ”1913: Århundradets sommar” som jag läser just nu. Med hundra års betänketid får man lite perspektiv på kulturlivet.
Andra bloggar om konst, foto, utställningar, Stockholm New, Thielska Galleriet