Håkan Rehnbergs målningar på Moderna Museet fascinerar mig på något outgrundligt sätt. Det är inte färgen, koloriten utan mer de lite slumpmässiga mönstren som bildas där palettkniven skrapat linjer i färglagren. Målningarna är större än jag förväntat mig och också som oftast mer imponerande i verkligheten än på avbildningar i förhandsreklamen. De är utförda i olja som lagts fläckvis i olika lager på en yta av blästrat plexiglas. Jag upplever de här målningarna som betydligt intressantare än det jag sett tidigare av Rehnberg och även intressantare än utställningens minimalistiska skulpturer av stora aluminiumplåtar som inte säger mig just nånting.
Rehnberg säger i en intervju att han tidigare sysslade med att försöka skapa ett ”teckenlöst” måleri, att försöka lägga på färgen i en enda rörelse, en enda gest. Kanske syftar det på de målningar med skrapteknik som Rehnberg ställt ut tidigare – ungefär som Gerhard Richter ? Rehnberg säger också att han försöker fånga det magiska ögonblick ”då ett kontverk blir ett konstverk”, då en blandning av slump och intentioner ger form åt verket. Jag tycker att det magiska ögonblicket har bevarats väl i de färdiga målningarna.
Håkan Rehnberg
Håkan Rehnberg
Håkan Rehnberg
Håkan Rehnberg, detalj
Andra bloggar om konst, samtidskonst, måleri, utställningar, Moderna Museet, Håkan Rehnberg