Gunnel Wåhlstrands utställning på Magasin III innehåller flera nya bilder som jag inte sett förut. Och förstås en hel del som vistats tidigare, även en del som man kunnat se på auktionsvisningar. Målningarna omsätts en del, vad jag förstår till stigande astronomiska priser. Och varför inte? Varje målning kräver månader av arbete med lavering i tusch i lager på lager på ett mycket stort papper som inte kan vara precis lätt att hantera.
Hittills verkar motiven ha begränsats till familjens gamla fotoalbum och liknande äldre foton i försöken att närma sig Wåhlstrands döde far som hon aldrig hann lära känna. Motivkretsen ser nu ut att ha utvidgats en aning. Bland annat målar hon för första gången av ett foto som hon tagit själv.
 Gunnel Wåhlstrand: ”Nyårsdagen” |
Jag har sett ”Nyårsafton” av Gunnel Wåhlstrand förut, men jag tycker fortfarande att den är bland de bästa bilder hon gjort. Mycket kan förstås bero på fotoförlagan som knappast kan ha tillkommit av en slump. Den är väl arrangerad med djup som skapas av skymten in i bakomliggande rum och spegelbilden till vänster. Det är en märklig spänning i bilden. Det jättelika formmatet i Wåhlstrands förstorade verion i tusch förstärker förstås uttrycket.
 Gunnel Wahlstrand: ”Långedrag” |
Jag antar att målningen ”Långedrag” inte avviker från fotoförlagan. Bilden med de små figurerna i bakgrunden, knappt synliga här tycker jag är märklig. Människorna ser ut att vara utplacerade i en oändligt stor värld.
 Gunnel Wahlstrand: ”Mother Blue” |
 Gunnel Wahlstrand: ”Hällkaret” |
”Hällkaret” är den första bild jag sett där Wåhlstrand introducerat färg. Ytterst sparsamt visserligen.
 Gunnel Wåhlstrand: ”Wave” |
Trots att jag sett en rätt lång TV-dokumetär om Wåhlstrands arbete i ateljen där man får följa steg för steg hur bilderna kommer till är det svårt att förstå hur en målning som ”Wave” har skapats. Grundtekniken är förstås precis som med akvarell, att spara ut det ljusa, eller som hon själv skriver i programhäftet: ”Och jag kan fortfarande älska att man går på tå med mörkret, att man går med penseln runt det ljusa, man är i ljuset. Det är bara det att man ska bevara det hela tiden, bevara ljuset….bevara ljuset -, och så går man runt.”
Det här är verkligen Slow Art och dessutom strålande hantverk.
Tidigare bloggposter om Gunnel Wåhlstrand här och här.
Andra bloggar om konst, utställningar, Magasin III, Gunnel Wåhlstrand, måleri