Nej det nyöppnade Vikingaliv på Djurgården är inte ett museum, snarare en slags temapark, men med uppenbart syfte att sprida kunskap om vikingatiden med de senaste forskningsrönen inkluderade. Dick Harryson svarar för den vetenskapliga granskningen.
Det är lite märkligt hur undanskymd roll denna period i Svensk historia fått, samtidigt som just vikingar väcker så stort intresse internationellt. Till och med så stort att amerikaner via HBO-serien ”Vikings” varit tvungna att göra sin egen tolkning av denna period när inte skandinaver gör det. En lite väl kreativ tolkning kanske, men ändå lite rörande tycker jag. Det är väl en del av en pågående skandinavientrend.
Men nu finns i varje fall Vikingaliv, med utställning, interaktiva skärmar med ljud, montrar där man får sticka in handen för att känna tyngden av ett svärd eller en yxa, En liten monter med originalföremål från Historiska museet och till och med en kartbild över hur man enkelt tar sig dit för att lära mer om vikingar. Så bra!
Utställningen är pedagogiskt ordnad med precis så mycket eller litet fakta man vill ha. Vanliga missuppfattningar om vikingar avfärdas. En stor plansch med tidsaxel, talande skärmar med engelsk textremsa där man kan välja alternativa ämnen som, om man ger sig tid att ta sig igenom allt, ger en ganska bra bild av vikingatidens människor och deras liv, samhälle, religion, matvanor, hygien och mycket annat. Vikingatidens barn har en egen speciellt barnanpassad hörna. Att vikingatidens kvinnor hade en betydligt starkare ställning än vad som var vanligt i andra delar av världen kan knappast undgå någon.
Märkvärdigast på utställningen är nog den rekonstruerade vikingen, eller åtminstone en man från en 1000 år gammal grav vid Sigtuna. Via DNA-analys har man fått fram hår- och ögonfärg. Skickligt gjord figur utförd av Oscar Nilsson.
 Rekonstruerad viking |
 Rekonstruerad viking |
Modell av långhus i genomskärning
Talande interaktiva bildskärmar
Ingången till Ragnfrids saga
Åkattraktionen Ragnfrids saga tar oss via uppbyggda dioramor och bilder från Birka till Miklagård och via vilda äventyr åter till Svearnas rike med de eftertraktade tunnorna silver som ska rädda gårdens bestånd.
 |
 |
 |
 |
Recensioner:
Eva Bäckstedt, SvD: Inget museum – men mäktig vikingafärd
Petter Lindgren, Aftonbladet: Vikingatiden Tor och retur
Recensionerna ovan kontrasterar mot varandra på ett egendomligt sätt. Rent sakligt om själva utställningen är de ganska lika, men Petter Lindgren kan inte undvika Aftonbladet Kulturs vanliga fördomsfulla inställning till entreprenörskap och det fria företagandet. Fokus i hans text hamnar i entrépriset – att det till skillnad mot Historiska museet inte är gratis. Och att Olof Stenhammar är en av finansiärerna. Ungefär som om det handlade om vinster i välfärden. Han hänger upp sig på att vikingar brukar vara tilltalande för tokhögern och konservativt lagda. Och musikillustrationerna i Ragnfrids saga liknar Wagner! Skumt. Han vill hellre se benknotor än en rekonstruerad viking. Varför då? Han längtar bort från det klinkbyggda skeppsvraket på utställningen till nån likaledes klinkbyggd folkbåt i Sjöhistoriskas närliggande utställningslokal – det är väl statsfinansierat och därmed ”gratis”, eller?
Andra bloggar om utställningar, museer, vikingar, Vikingaliv, historia