Utställningen Concrete Matters på Moderna Museet är större och ambitiösare än jag förväntat mig. Jag är sen länge lite svag för konkretismen – trianglar och kvadrater – enkelhet. Själva idén med konkretismen är ju att verket i sig själv – form och färg – ska utgöra konsten, inte något inbakat budskap, abstraherade eller föreställande motiv. Konkretismen är därför som jag upplever den emotionell snarare än intellektuell, det är konst som får vara vacker.
1930 bildade den holländske konstnären Theo van Doesburg gruppen Art concret i Paris. Stilen spreds snabbt bland annat till Sydamerika och konkretistisk konst från främst 1930- till 1970-tal från denna del av världen är också utställningens huvudtema. Det mest spektakulära verket Lygia Papes nya version av ”Ttéia” är dock skapat i år speciellt för Moderna Museets utställning.
Lygia Pape: ”Ttéia 1,C” 2018
I ett stort mörklagt rum löper knippen av guldfärgade trådar från golv till tak. Riktad belysning gör att verket ser ut att sväva. Om man rör sig runt de sneda korsande formerna blir verket också föränderligt, rörligt som ett slags norrsken.
 Lygia Clark: ”Plan på en modulerad yta” 1957 |
 Lygia Clark: ”Kreatur. Radar – Pg” 1960/1984 |
 Gego: ”Retikulär kvadrat 71/6″ 1971 |
 Jesús Rafael Soto: ”Dubbel transparens” 1956 |
I de båda verken ovan ingår skuggor i kompositionen.
 Alejandro Otero: ”Studie 2″ 1952 |
 Anatol Wladyslaw: ”Komposition med gult och blått” 1950 |
Ett urval av svenska konstruktivistiska verk ingår också i utställningen:
 Olle Bonniér: ”1950 års tema” 1950 |
 Lennart Rohde: ”Vändkrets” 1955 |
 Elli Hemberg: ”Konstruktion med bundna former” 1957 |
 Olle Baertling: ”Nonfigurativ komposition Hommage a O.R.” 1951 |
 Otto G Carlsund: ”Hommage till Mondrian eller komposition med vit cirkel” Efter 1946 |
Andra bloggar om konst, konsthistoria, konstruktivism, utställningar, Moderna museet, Sydamerika